Samma nätter väntar alla utan dig är alla kalla, långa, mörka utan sömn
*Den här stan är ägnad dig, alla gator hånar mig och mina tårar
din stad vet att allt är alldeles för sent
Jag och fina vänner tog tåget till stockholm ifrån allt det där som är
svart och svårt och kallt
Vi gick på berns och allting blev kaos när vi blev evakuerade för att
brandlarmet gick, utanför träffade vi Mathilda och Louise.
När vi fick gå in igen sjöng Theodor en julsång på tyska och sen
spelade han Tough Love, det var så fint.
När det slutat gick vi in på NK för värmde oss och sedan åkte vi hem.
20 December: Du brände dig, det blev aska av mig
men Visst exploderade vi fint eller hur?
Jag har inga vänner kvar, visst är livet underbart
Det spelar ingen roll om du håller mig hårt, ingen kommer att minnas om 100 år
Jag är rädd att man glömmer, glömmer allt som vi glömde att vi älskade varandra
Får jag gratulera, du är livrädd med stil
Svarta dagar följs av vita nätter:
Det blev december, kylan blandades med ångest fyllda nätter och RÖD.
En del dagar har sett ut såhär:
*Du somnar in, ditt huvud tätt mot rutan
och vid din kind fladdrar imman som en dröm
Jag blinkar till, tårar kan jag vara utan
Men för din skull så gör jag vad som helst
Första advent: Du sa rädslan den går över
men den där oron stannar kvar
men gör mig tveksam när du behöver
snabba avslut, snabba svar
du sa rädslan pendlar långsamt för oss
Vi sjöng julsånger på fristadstorget i rusningstiden
Det blev min 15 års dag och jag målade läpparna röda från hålen där de sprack.