Idag skolkade hela klassen och våran paralell klass från första lektionerna
för att kunna åka til bellmans plan och ta förväl av afrikanerna
som just nu är i ett plan till afrika.
Det var dämpad stämmmning till en början,
några grät
Men sen började afrikanerna sjunga för oss för att vi inte
skulle gråta men vi grät bara mer.
De sa att detta inte var slutet och att vi ses igen,
men det var nog bara en lögn
jag vill tro att vi träffar dem igen men jag vet att det inte är sannt

Jag saknar dem redan